Jobbade ju några timmar igår med en av våra elever.
Vi var på länsdans i Sävsjö. Vilken glädje, vilken ärlighet och vilken lycka.
Det är FUB ( Föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning.) som ordnar dessa via sina kommungrupper.
Liveband spelade och innan de knappt hunnit börja var dansgolvet fullt utav folk som ville svänga sina lurviga.
Det var så härligt att se deras glädje, det var verkligen ren och skär lycka.
Men frågan man egentligen kanske borde ställa sig är väl varför samhället måste ha allt uppdelat.
Varför kan de inte bara gå till hotellet om de vill dansa? Även om du har en utvecklingsstörning så har du ju samma rätt att gå ut en lördagkväll på hotellet om du vill och har åldern inne.
Men hur skulle samhället möta det?
Over'N'ouT
1 kommentar:
Det låter helt fantastiskt!
Visst är det skumt att det måste vara så som du beskriver, det har nog rötter lååååångt bak i kulturen och inget som ändras över en natt, men visst känns det som om det luckras upp?
Ellinor
Skicka en kommentar