torsdag 27 februari 2014

Våga bojkotta Barbie



Detta kanske låter helt fruktansvärt.
Men när jag väntade LillaS trodde jag det var en pojk.
När jag fick se att det var en tös, kände jag först en dos:
"nej, stackars flicka, hur ska jag kunna uppfostra dig i denna kravfyllda värld".
Alltså, jag skulle ALDRIG byta ut mina älskade ungar 
eller på något vis vilja ändra på dem.
Men det är en tuff värld med höga krav vi lever i.
Tuff för både tjejer och killar.
Men kraven på dagens tjejer är så sjukt knasiga.

Och utseende, vikt, mode & smink ideer sjunker 
ju helt galet neråt i åldrarna.
En otäck trend bara sen jag var barn, då fick man ändå vara barn
ganska så länge.

Jag surfade runt härom kvällen på olika bloggar
och hittade av en slump ett inlägg om dockan Lottie:

"Lottie är en ny, innovativ modedocka för barn i åldern 3 till 9 år. Lottie är en rolig, pedagogisk,  prisvärd och inspirerande docka.
18 månaders forskning, i samarbete med barn, föräldrar, återförsäljare, branschexperter, barnpsykologer och näringsexperter, ledde till över 100 åtgärdspunkter som har införlivats i Lotties utveckling. De tre starkaste punkterna var:
  •      Att barn berörs av kroppsuppfattning från en ung ålder
  •      Att flickor tidigt sexualiseras
  •      Att flickor går miste om sin barndom
För att lösa dessa problem har Lottie baserats på vetenskapliga proportioner av en 9-årig flicka med undantag för huvudet (som har ökats för att tillgodose hår). Hon bär inte smycken, smink, höga klackar eller har tatueringar. Hon kan stå på egna ben. Hennes kläder är färgglada och har stor uppmärksamhet på detaljer. Lotties kläder är aktivitetsbaserade i linje med de hos en 9-åring i stället för en vuxen. Hon bär också vackra klänningar samt slitstarka kläder för lerig utomhus lek. Lottie tillåter barn att njuta av sin barndom, i alla dess aspekter.
Sedan debuten har Lottie vunnit 12 utmärkelser i USA och Storbritannien"

Ja, denna docka har alltså fått en betydligt mer
proportionell och verklighetstrogen kropp.
Ingen getingmidja, stora bröst och onaturligt långa ben.

Här har jag sagt sen dag ett att barbie kommer inte in i huset.
Jo visst, jag lekte själv med denna docka,
har en lillasyster som var "barbie-fantast" ;)
Men vad sänder hon för signal till våra barn?

Så ska smådockorna in i huset så har jag nu hittat ett
trevligare alternativ, det får bli Lottie =)

Hur tänker ni kring dessa små "mode-dockor"?
Kramar

PS. 2 ynka dagar kvar av februariutmaningen: hashtagga era 
konditionsbilder på instagram med #februarihjärtat och hjälp mig öka månadens
pott till hjärtebarnsfonden DS.

tisdag 25 februari 2014

Vad vill jag med löpningen?



Shit vad dagarna rusar. Hinner inte med för fem öre.
Hade ju tänkt fota lite lekparksövningar i Söndags,
men tyvärr hann vi inte med det....os finalen i Hockey hade visst högsta prioritet ;)

Men en löprunda blev det,
årsbästa på både distans och tiden på milen,
under 60 min, närmare bestämt 58:20.
Tror aldrig jag sprungit milen under en timme,
och aldrig heller kanske så långt, iallafall inte de senaste 5 åren.

Förr sprang jag liksom bara för att springa,
utan tanke, utan mål, utan plan.

Men det vill jag inte nu.
Men frågan är vad jag vill med löpningen.
Jag måste ta mig en riktigt funderare på hur jag ska lägga upp det.

Finns tre lopp iallafall som ska genomföras under året:
Vår Ruset på 5 km, Tjejlunken på 6,3km & VP-milen på 10km.
Distanserna är ju inga problem.
Så nu gäller det att pressa tider.

Återkommer när tankarna är lite mer sorterade.
Hur lägger ni upp planen kring löpningen?

Kramar


söndag 23 februari 2014

Hjärt-kärlsjukdomar

Månadens Tema: Hjärtat!


Ibland blir jag arg.
Arg på hur illa folk tar hand om sig själva.
Varför ska det vara så förbaskat svårt att faktiskt ta hand om sig själv
och då som följd få vara piggare, friskare, orka mer och minska risken
för farliga sjukdomar som kan ha döden som utgång.

Visst, man kan ta bra hand om sig och ändå bli sjuk.
Men risken minskar.

Varje år dör ca 900 män av hjärt-kärlsjukdomar. Siffran för kvinnor är 300
(i Sverige).
Men fler kvinnor dör av sin första infarkt jämfört med män.
Man ser nu också ett samband med vilken utbildningsnivå man har.
I den lågutbildade samhällsklassen dör betydligt fler
än bland de som är högutbildade.

Vanliga symtom vid en hjärtinfarkt är:
*stark och ihållande bröstsmärta som kan stråla ut i armarna
*obehagskänsla i bröstet som kan stråla upp mot halsen, käkarna och skuldrorna
*illamående
*andnöd
*kallsvett
*rädsla och ångest.
Ibland kan man få hjärtinfarkt utan någon bröstsmärta.
Det som gör mig arg är att man "vet" varför många drabbas.
Och ändå gör folk som de gör mot sig själva.
Gemensamma riskfaktorer är:
*Rökning
*Höga blodfetter (skadligt kolesterol)
*Diabetes
*Högt blodtryck
*Bukfetma
*Psykosocial stress

Hjärt-kärlsjukdom är intimt förknippad med vår livsstil. 
Vi äter fel, rör oss för lite, stressar, sover för lite och väger för mycket. 

Så ta till er dessa 3 "enkla" knep:
1. Upp och Hoppa
Lagom med motion gör vårt hjärta starkare.
Men det hjälper också till att sänka våra kolesterolvärden.
Andra trevliga bieffekter är: den kan motverka lindriga depressioner, sänker blodtrycket, ökar insulinkänsligheten (risken för diabetes minskar), ökar den sexuella förmågan och sänker vikten. Ny forskning menar också att motion i viss mån kan förebygga demens. 
2. Ät som en vinnare
Glöm snabbmaten. Skräp ÄR skräp. Skapa dig en kost som är hälsosam för ditt hjärta.
Bra med protein (tex från fisk, fågel, ägg och växtriket), nyttiga fetter såsom omega 3.
Kakor och godis kan ersättas med mörk choklad. Chips kan ersättas med nötter. Öl kan bytas ut mot vin. Frukt, bär och grönsaker har en skyddande effekt mot hjärt-kärlsjukdom.
3. Sov, vila & Ladda
Forskning visar att det finns en ökad risk att få hjärt-kärlsjukdomar
om man sover för lite.
Så sluta kapa på sömnen för att "hinna lite till", ta istället hand om dig
så får du kanske fler dagar att kunna utföra saker på under livets gång.

Ha nu en fortsatt härlig Söndag.
Här vankas en joggingtur, sen blir det "vila" i soffan för att hejja 
på Sverige i Hockeyn....och sen vankas en god middag
med bra protein, fett och grönsaker ;)

Kramar
(källor: DN, Hjärt-Lung.se och 1177.se)


fredag 21 februari 2014

Vad är det för en dag.....




....är det en vanlig dag?
NÄÄÄÄ, det är ingen vanlig dag för det är
MrJ´s födelsedag!
HurraHurraHurra

Så idag blir det en extra mysig Fredag
med hemliga destinationer inplanerade.

Hoppas alla ni andra också får en mysig dag,
för det ska vi verkligen ha.
Bäst att bli klara för avresa nu.
Kramar

torsdag 20 februari 2014

Planering och Prioritering


Ibland undrar folk hur jag hinner allt.
Hem, barn, hund, man, mammaträningen, egen träning, bra kost,
blogg och nu också extrajobbet som wellness coach.
Jag har bara 24 timmar på dygnet precis som alla andra.
Även om jag många gånger önskade att jag hade några extra timmar då och då.
ALLT hinner jag inte alltid.

Men det handlar faktiskt om planering och prioritering.
Det som går först i prioritering är barnen, självklart!
Deras behov och aktiviteter planeras först.
Sen fylls övriga aktiviteter på efter det.

Efter barnen planerar jag in fasta grejer, som mamma-träningen,
behovsanalyser, telefonmöten, wlc-kursen osv.
När det kommer till träningen, tränar jag ju bara hemma oftast.
Konditionsträning läggs ihop med hundrastning,
och styrkepass prioriteras framför tv-program.
Antingen när barnen sover mitt på dagen, eller efter läggning.
Men ibland tränar jag också ihop med barnen,
och då lägger jag ribban efter det.

Sen tror många att jag tränar MASSA.
Det är inte sant, får jag in 4 pass på en vecka är det en grymt bra vecka.
Oftast snittar jag 2-3 pass,
mamma-träningen, ett extra styrkepass och ett extra konditionspass är målet.

Att sätta sig ner 1 gång i veckan och verkligen planera
underlättar vardagen och sparar tid.
Att veta varje dag vilken middag som ska lagas,
när handlingen hinns med, bena upp alla aktiviteter och också
boka in tid för sig själv är A&O i tid.

Det ska väl också erkännas att jag hellre pressar in
träningen i ett fullt schema än städning ;)
Men tack och lov har vi ju RobotBodil som kan suga över golven,
när vi inte är hemma.

Så rådet lyder: PLANERING och PRIORITERING.
Jag blir en bättre, piggare, gladare och starkare människa
av att prioritera mig själv då och då.
Vilket gör att jag också orkar hålla ett högt tempo i vardagen
och piggare och gladare kan hjälpa andra,
samt orkar leka och hitta på bus med familjen!

Kramar



tisdag 18 februari 2014

StoppStannaHALLT!!!!



Här blev det visst tyst några dagar.
Men nu är vi åter ikapp.
Febern är borta från barnen och bara lite 
snoriga näsor och hosta dröjer sig kvar.

Jag har passat på att röjja som en tok nu när vi tvingats vara inne.
Bastun är nu tömd från mängder av kartonger
och förrådet har sorterats i högar som spara, sälj och släng.
Där i mellan har vi gosat, snutit näsor, kollat OS 
och hunnit med ett jättefint dop för min otroligt söta systerson,
och nu också gudson.
Tyvärr fick dock halva familjen vara hemma eftersom LillaE hade feber.

Och på tal om LillaE,
idag är det 7 månader sen inlägget med hennes
små nyfödda fötter publicerades här på bloggen.
7 MÅNADER......vart tar tiden vägen?
Känns som igår jag fick henne på bröstet efter att ha svettats 
floder den där varma julidagen 
och insåg att springa marathon måste vara en piss i nilen 
efter att ha kämpat sig igenom en förlossning på 9 timmar ;)
Älskade lilla lillskrit, du växer för fort.

Nä, sängen kallar.
Intensiv dag med försovning och stressig morgon för att
hinna få klart alla morgonbestyr och dagislämning innan
mammaträningen som idag hade ett premiärpass i lekparken.
Hur man förenar nytta med nöje skulle man väl kunna säga.
Men mer om det en annan dag.
Sov Gott



lördag 15 februari 2014

Finaste alla hjärtans dag-gåvan!



Igår slog vi på stort och lyxade till det med 3 rätters.
LillaS som fick en mindre förrätt skulle ju självfallet ha en hjärtanformad ;)

Huvudrätten blev ett nytt recept.
Snabbt, smidigt och gott.
Fläskfile i baconsås.
Recept:
Skiva tomater och lägg i botten av en form.
Förstek ca 500g fläskfile,
(jag pepprade lite men hoppade saltet 
då det blir så salt smak ändå av baconet ovh baconosten).
Stek 1-2 dl kantareller och 1 pkt klippt bacon.
Lägg fläskfilén över tomaterna och strö sen över
bacon och kantareller.
Rör ihop en tub bacon-mjukost och ca 4-5 dl grädde,
häll blandningen över köttet.
In i ugnen ca 1 timme i 225 grader.
Vi serverade hasselbackspotatis och en snål tomat och gurksallad
(mamman i huset trodde det fanns en hel del hemma, men ack så snopet).

Efterrätten blev en nyttigare variant på smulpaj,
hälften dinkelmjöl, hälften havregtyn och så stevia socker istället för vanligt.

Sen överraskade mannen mig med en present som fick tårarna att stiga:


Jag är ingen smyckesmänniska.
Utan de smyckena jag bär finns ofta en fin tanke eller gest bakom.
Att nu få bära barnen runt halsen var en sådan klockren "Malin-gåva".
Och att det fina silverhjärtat dessutom bär gravyr av en orchidé
som också fått en särskild plats i koppling med barnen i mig,
satte pricken över i:et.
Han känner mig väl min älskade man, en finare gåva hade han inte kunnat hitta.
(Visst, sen blev jag lite arg med då vi aldrig ger varandra presenter
kring alla hjärtans dag och allt jag "lyxat" till med var att servera
vår "första-dejt-efterrätt" och köpt hem hans favorit chips =P
Men han fyller ju tack och lov år på Fredag så hoppas det kan gengäldas).

Nä, bäst att återgå till det sista av hockeyn,
HEJA SVERIGE!!!!
Kramar



fredag 14 februari 2014

Alla ❤️ dag & improviserad vas



Alla Hjärtans Dag.
Hysteri kring rosor, choklad och presenter?
Firar ni dagen?
Här firar vi det med en extra puss på morgonen typ ;)
Eller nääää,
vi firar med lite mysigare middag till kvällen med.
3 rätters är planen dagen till ära.

Lite tulpaner fick följa med hem från affären med,
men de var mer en present till mig själv då jag fick
Väl Godkänt hos tandläkaren och gapade fint.

Men vasförrådet är ganska tråkigt,
så fick pyssla ihop en egen då inget kändes rätt.
Konservburk och lite hampa snöre,
återvinning och enkelt pyssel i min svårighetsgrad.

Ha nu en fortsatt härlig fredag,
och glöm inte,
kärlek kan inte köpas i form av presenter, det är något man visar.
Kramar



onsdag 12 februari 2014

RUT

I LillaS fönster är det många kladdiga fingeravtryck då
hon älskar att sitta där och spana när folk kommer och går.

Många är vi som önskar oss extra timmar på dygnet.
Om någon hittat en butik där man kan köpa sig några - hojta -
skulle behöva lite.

Vissa veckor bara rusar iväg och då finns det en sak
som bort prioriteras mest i detta hemmet....städning.
Vi har ju vår robotdammsugare "Bodil", men hon är lite slarvig ;)

Så tankar och drömmar finns att någon annan kanske skulle 
fixa den där tråkiga biten kring hemmet.
Surfade runt lite för ett tag sen och hittade sidan Rena-Hem.
Ett företag som erbjuder allt från städ- och hemhjälp till trädgårdsskötsel till barnpassning m.m.
Och tack vare RUT till "normal-svenssons-priser".
Nu fanns just detta företaget i Sthlms området.
Så bor ni där, ta er en titt på sidan om ni vill få en liten enklare vardag.

Här kanske inte veckostädning känns ekonomiskt försvarbart 
 när jag "går hemma" och är mammaledig.
Men ett som är säkert är att fönsterputsningen till våren
absolut ska lejas bort.
Det är inte ekonomiskt försvarsbart att putsa själv, i tid
mot den låga avgiften som blir efter RUT.

Har ni utnyttjat RUT eller finns planer på det?
Ha en härlig dag,
Kramar

måndag 10 februari 2014

Wincent - Att stå bredvid som förälder - Hjärtebarn


Detta är del 3, sista delen, om Wincents tuffa start i livet.
Del 1 hittar ni HÄR och del 2 HÄR.

I detta inlägg får ni läsa min kära vän Annas
(Wincents mamma)
egna ord om tiden i Lund och efter.

"För att sammanfatta de sju veckorna i Lund så var det extremt slitande, 
vågade man lita på livet? 
Skulle vi få med oss Wincent hem? 
Tankarna var många och man slets mellan hopp och förtvivlan många gånger. 
Ena stunden kändes allt bra, nästa så trodde jag han skulle dö. 
Det var svårt att knyta an till honom, jag var rädd att om jag tog mig till honom för mycket
 som mamma skulle han tas bort från mig. 
Sedan den kluvna känslan av att vara borta från vår andra son, Gustav, jättejobbigt!

När jag ser tillbaka på sjukhustiden ser jag att jag troligtvis var nere i en depression, 
fast jag flöt precis på ytan, för jag var tvungen! 
Jag minns inte alls mycket, tog jättelång tid innan jag fattade vad han hade för hjärfel. 
Min man var mer införstådd i alla termer och visste mycket mer än jag.
 Han skötte medicineringen mm, medan jag bara fanns där och höll Wincents hand.

I Lund fick vi träffa många familjer som hade hjärtbarn, vi fick vänner för livet. 
Vi fick även höra många varningar om hjärtbarn, 
att de inte orkar lika mycket som andra barn, att de äter sämre, att de sover mer, 
att de fryser lättare, att de utvecklas senare mm. 

 Men det går inte att jämföra något hjärtbarn med något annat hjärtbarn. 
Alla har unika hjärtfel och vissa får problem under livets gång med vissa saker, andra inte. 
Det är så induviduellt.
Wincent har haft problem med förkylningsastma under de två första åren.
 Då har vi inhallerat honom varje gång.
 Förkylningarna har varit utdragna. 
Den första hösten och vintern fick han synagis sprutor mot rs-virus.

Läkarna va mycket negativa o visste inte hur de skulle gå. 
De vågade inte hoppas på en sådan bra utgång. 
Och en av läkarna va mycket förvånad när vi åkte hem så tidigt i hennes ögon. 
Hon hade nog räknat med att ha oss där längre. 
En solskenshistoria har läkarna uttalat sig!

När man gått igenom något sådant här, blir man så tacksam för livet. 

Men, det finns också en rädsla för hur snabbt livet kan tas från en.
Och det sätter sina spår, kanske för livet, kanske känslan lättar med tiden?

Tacksamma är vi iallafall för att det finns sådana underbara människor 
som vill utbilda sig och kan rädda små liv. 
Vården i denna högre instans är suverän idag!"

Detta var sista delen om Wincent för nu.
Kanske han återkommer, det vet man aldrig.
Men uppmärksamheten de två tidigare inläggen fått är rörande,
och med all rätt.
Hjärtebarnen måste få en större plats i vårt avlånga land.
En av de vanligaste "sjukdomarna" barn föds med.
Och som jag skrivit tidigare:
Omkring 3 familjer får dagligen beskedet att deras barn fötts med hjärtfel.

Så sätt fart på konditionsträningen, instagramma bilden och hashtagga
#Februarihjärtat
så hjälper ni mig hjälpa hjärtebarnsfonden.
Ha en härlig start på veckan,
Kramar






söndag 9 februari 2014

Frisk Luft - medicin för kropp, knopp & själ




Här i vår familj tar vi frisk luft lite förgivet.
Tack vare vår älskade Dix så spelar varken årstid eller väder någon roll.
Och har man under många år intalat sig att "Det finns inga dåliga väder......",
hur klyschigt den än låter, så blir det faktiskt så.

Visst, nu skulle man kanske kunna starta en diskussion om hur frisk
luften verkligen är, men det får vi ta en annan gång.
För detta inlägg skulle faktiskt handla om hur härligt det är att vara 
just ute i luften.

I torsdags kväll upptäckte vi att LillaS hade hög feber.
Hela fredagen spenderades inne för min och hennes del. 
Natten mellan fredagen och lördagen innehöll få timmar
med sömn för min del pga feberyra.
Så igår var jag mer död än levande och spenderade mestadels av dagen
under en filt i soffan, halvt snyftande när Kalla tog sin silvermedalj kan erkännas.

Men på kvällen när det var dags för en runda med Dix igen
var jag snabb att erbjuda mig, trots trötthet, huvudvärk och lite förkylningskänningar.
Det blev ingen ansträngande promenad, men en lagom tur i lugnt tempo.
Det var då jag insåg hur gott det är för både
kropp, knopp och själ att få komma ut.
Efter närmare 2 dygn inne så var detta precis vad jag behövde.
Men man glömmer nästan bort hur gott det gör,
när man annars dagligen vistas ute och tar det för givet.

Så känns humöret surt, kroppen trött eller huvudet snurrar av massa måsten,
ta en sväng om ute och andas lite friskt syre.
Jag lovar, inget funkar bättre, medicin som slår det mesta.

Kramar








lördag 8 februari 2014

Dessa klädproblem!




HM

Tack för all fin respons på inläggen om Wincent
både här, på facebook och på instagram.
En kämpe är bara förnamnet på denna underbara kille.
Har du missat inläggen hittar du del 1 HÄR och del 2 HÄR.

Dagens ämne känns ju onekligen som ett riktigt
fjantigt i-lands-problem med efter de inläggen.
Men jag blir galen.
Hur kan en full garderob vara så fattig?
Om en vecka är det dags för dop för min otroligt söta
systerson men också blivande gudson.
Och jag har INGET ATT HA PÅ MIG!!!!!!

Tror jag plöjt alla kända klädaffärers sidor de senaste dagarna.
Men inget känns riktigt hundra till byxorna jag tänkt.
Så måste man då kanske köpa nya byxor med ;)





Kan jag ha missat några bra sidor?
Lämna gärna era favoriter i en kommentar.
Och hjälp en desperat kvinna med hennes i-landsproblem,
för tror inte det är uppskattat att komma naken.

Ha en fortsatt härlig Lördag,
och ni missade väl inte Kallas grymma silveråk?
Kramar

fredag 7 februari 2014

Wincent - efter operationerna - Hjärtebarn


Första delen om Wincent hittar ni HÄR.
Nu fortsätter berättelsen om denna starka kille som innan han ens
blivit 1 månad gammal fick genomgå 2 stora hjärtoperationer.

Några dagar efter den andra operationen fick de komma ner på en avdelning igen
 och allt rullar på åt rätt håll.
 De vanliga komplikationerna som ofta blir efter en hjärtoperation går Wincent igenom. 
Så som:
De som opereras får dränage, slangarna som syns på bilderna. 
De sitter i lungorna och i hjärtsäcken. Ibland försvinner vätskan ut fort, 
men det är även vanligt att man får ha kvar dränen länge pga att vätskan inte försvinner. 
Wincent hade dränen kvar länge och fick därför äta specialkost, 
en fettfri kost, för det visade sig att han hade lymfa i dränen.
Han behövde också inhaleras varje dag enligt schema, varannan timme på sjukhuset, 
pga slemmet som bildades, mycket vanligt.
Minskad aptit och ork, tog ett tag innan man vågade skicka hem dem, 
de ville se så Wincent orkade äta på flaska

Detta drar ut en del på tiden. 
Men sakta men säkert blir Wincent starkare och klarar sig bättre och bättre
 utan mediciner och smärtlindring.


Den 2/10 plockas dränen bort, de är slangar som legat i hjärtsäcken och lungorna 
som dränerat bort vätska efter operationen.
Den 10/10 blir de utskrivna från Lund och får åka till Jönköping för mellanlandning.
Wincent klarar sig utan syrgas, med endast sond i näsan.
Så efter några dagar i Jönköping får de äntligen komma hem.

Storebror Gustav på besök i Jönköping

Under sju veckor bodde de i Lund, både Anna & Andreas. 
Vissa helger kom Gustav, Wincents storebror, ner till dem.
Deras föräldrar kom o hälsade på och körde Gustav fram och tillbaka. 
De är otroligt tacksamma för den fina kontakt de har med sina föräldrar.
 Gustav bodde hos dom, så de kunde koncentrera sig båda två på Wincent. 
Och hela tiden ha stödet av varandra!
De bodde på Ronald McDonalds huset i lund. 
Till Ronald McDonald Hus i Lund kommer familjer från hela Sverige, 
då deras barn och ungdomar behöver specialistvård på Universitetssjukhuset i Lund. 
Huset ligger på sjukhusområdet, en kort promenad från Barn- och Ungdomssjukhuset.


 Väl hemma var det mycket arbete med sondmatning,
 ibland varannan timme dygnet runt. 
Wincent kräkes mycket och hostade upp slem, 
de fick inhallera honom fler gånger om dagen. 
Men efter varje återbesök i Jönköping var läkarna väldigt nöjda
 med Wincent och hans hjärta. 
Han fick äta hjärtmedicn fram till han var 10 månader.


Idag åker de en gång om året för att kontrollera hjärtat.
Han har fortfarande en förträngning som kan växa med honom och inte påverka honom. 

Eller så behöver man gå in genom ljumsken och vidga kärlet, detta är ett enkelt ingrepp. 

Han är en energiskt 2,5 åring idag som ligger fint utvecklingsmässigt med jämnåriga.



Hur detta kommer att påverka Wincents framtid är ovisst.
Han kanske inte kommer bli något elitidrottare 
men kommer klara av att vara med på gymnastiken med sina klasskamrater. 

Igår var han på sin årliga kontroll.
 Läkaren är mycket nöjd över operations resultaten som Sune Johansson i Lund utförde. 
Allt ser mycket bra ut för tillfället, Wincent påverkas inte av sin förträngning just nu. 
När han kommer upp i skolålder kan man lättare se om detta kommer påverka honom 
och i så fall gör man en vidgning då. 
Det viktigaste är att Wincent mår bra och orkar leka, han växer och har aptit på livet


Och jag som "åhörare" till denna grabb kan skriva under på att han har aptit på livet.
En härlig liten buse med glimten i ögat,
så där sprudlande som bara en 2,5 åring kan vara.
Och extra varm i hjärtat blir man när man hör att han leker
att han är "Malin som är ute och går med hunden" ;)

På måndag släpps 3:e och sista delen för nu om 
Wincent som föddes med ett speciellt hjärta.
Då får ni läsa Mamma Annas egna ord om att behöva stå
bredvid och se sitt barn kämpa.

Ha nu en mysig Fredag,
Kramar
PS. Glöm nu inte hashtagga (#) era konditionsträningspass-bilder på instagram 
med #februarihjärtat, mer om min insamling kan ni läsa HÄR. DS





torsdag 6 februari 2014

Wincent - en tuff start i livet - Hjärtebarn

Varning till känsliga läsare, vissa bilder kan upplevas väldigt obehagliga.
Men jag kan tack och lov redan nu avslöja att det slutar väldigt bra efter omständigheterna.


22/8 2011, sista magbilden på min otroligt fina vän Anna.
Wincent föddes sen dagen efter,
den 23 aug i Eksjö, 4430g och 52 cm lång, en bra förlossning.
Han mådde bra på en gång. 
Men dagen efter märkte man att han hade låg syresättning, 
man lyssnade på hjärtat igen och upptäckte blåsljud.

Det blev ambulans till Jönköping, där görs ultraljud. 
Man ser att det är komplicerade hjärtfel o han måste opereras omgående för att klara sig. 
Wincent läggs i respirator och körs med akut ambulanstransport ner till Lund. 
Annas svärfar kör ner henne o Andreas i sin bil. De får alltså inte åka med i ambulansen.
I Lund görs massa undersökningar o man ser vad det är för hjärtfel han har: 


Wincent slipper respirator och operation planeras. 
De blir flyttade till en hjärtbarn avdelning. 
Wincent ammas som vanligt, men han orkar inte amma fullt, 
så man får tillstöta med sond efter varje amning. 
Det som märks på Wincent är att han har hög andningsfrekvens,
 det ser jobbigt o ansträngande ut.

Den 30/8 opereras Wincent. 
En lång dag, operationen började kl 08:45 och slutfördes 17.00. 
Allt gick bra! 
Dagarna går och Wincent ligger på Biva, barnintensiven. 
Man stängde inte bröstkorgen direkt efter operationen, vilket man kan se på vänstra bilden här under. 
Anledningen är för att hjärtat var så svullet efter en sådan lång operation.



Tillslut får de komma ner på avdelningen igen.
Men några dagar senare inser läkarna att något fortfarande inte står rätt till med Wincent.
 Han andas fortfarande mycket fort så de gör CT med kontrast på hjärtat. 
Där upptäcker de att ett kärl ligger i kläm efter första operationen. 
De har även hittat flera hål i hjärtat som måste lagas. 
De blir alltså tvungna att öppna upp Wincent och operera igen.
Och detta kommer vara en riskfylld operation. 
Det är inte säkert hjärtat orkar med en operation till så tätt inpå förra.
 Men läkarna har inget val, annars överlever han inte.
Den 19/9 opereras Wincent för andra gången, 28 dagar gammal.
Denna operation tar ca 10 timmar. 
Lättnaden föräldrarna känner när läkaren ringer och säger att operationen är över och att allt gått bra
tror jag aldrig man kan förstå om man inte upplevt det själv. 
De får åter gå till BIVA och träffa sin Wincent igen.  



Fortsättningen om denna starka lille krabat kommer imorgon.

Glöm nu inte hashtagga (#) era konditionsträningspass-bilder på instagram 
med #februarihjärtat, mer om min insamling kan ni läsa HÄR.

Kramar