Igår var det 2,5 år sen denna lilla dam kom till världen.
En dag som kommer minnas för livet.
Hon hade redan då busat till det och lurat alla genom att fixera rumpan
och fick komma till världen genom ett oväntat kejsarsnitt.
Idag är hon en, vad jag förstått, helt normal 2,5åring.
Ömsom full av kärlek och gos,
ömsom gör hon sin mamma gråhårig genom hyss, envishet och en tjurskallighet utan dess like.
Det ska väl erkännas att jag och MrJ diskuterade någon gång under väntans tid
att vi kanske inte skulle mixat våra gener.
Då båda bär på ganska mycket envishet, tjurighet och humör.
Och det visar sig ordentligt vissa stunder i 2,5 års format.
Nämnde till en vän för ett tag sen att jag vissa stunder tänker tanken "nä nu stryper jag henne"
(nä ni behöver inte ringa soc, skulle aldrig gå till handling).
Min vän blev härligt glad och lättad av att höra detta.
Hon brottades med ett dåligt samvete över att vissa dagar tänka det samma
och att det är VÄLDIGT skönt att lämna sina små på dagis och åka och jobba.
Hon bad mig till och med skriva om det här.
Jag har en inställning som tycker det är helt okej att ibland känna att barnen är "hopplösa".
Man vill bara stänga in sig och skita i att vara vuxen och ta ansvar att fostra.
Tror det är mer onormalt om man inte känner så vissa stunder.
Det handlar ju inte om att jag inte älskar mina barn och gör vad som helst för dem.
Det handlar ju om att jag är en människa som om och om igen
inte orkar ta hur mycket trots och fighter som helst.
Så för att överleva trotset väljer jag mina fighter.
Vissa hyss får man se genom fingrarna för, för att ha energi till andra, lite värre påhitt.
Sen ser jag till att samla energi, att få andrum, genom träningen.
Där fyller jag på med härliga endorfiner och får rensa huvudet.
Efteråt är jag FitForLife och har kraft att ta nya duster.
Sen ekar mantrat i mitt huvud med:
"det är ett friskhetstecken, ungen har vilja och kommer gå långt"
om och om igen och så räkna till 100 och andas.
Men när dagen är slut minns jag ändå bara de goa stunder vi haft.
Så nu ska vi ta dusten om vad som inte ska ätas till frukost,
tänderna som inte ska borstas och om vilka kläder som ska på
innan vi ger oss iväg på mammaträning som idag blir i lekparken.
Ha en riktigt härlig Tisdag,
Kramar
