Hur ofta är vi mitt i livet? Både fysiskt och mentalt?
Oftast finns stressobjekt med i huvudet
som hur vi lägger upp eftermiddagen kanske, vad vi ska hinna imorgon
och vad vi gjorde lite fel igår.
LillaS är ju på dagis 3 dagar i veckan.
Vissa dagar har vi bråttom hem, men vissa dagar finns inga tider att passa.
Då brukar hon få gå sträckan i skogen själv.
En 10 minuters promenad blir då lätt en timme.
Allt ska utforskas.
Stenar, kottar, pinnar, löv och blommor.
Mitt i nuet utan tankar på då- eller framtid.
Jag brukar då verkligen försöka släppa allt
och bara njuta av hur hon är full av liv och ljuvlig nyfikenhet.
En oslipad liten diamant med hela livet framför sig.
Ja, kanske vore något att lägga in en torsdag som denna.
1 timme utan tankar på måsten och bara njuta av nuet.
Sen måste jag ju också berätta:
Igår kom det en ljuvlig liten pojk till världen och jag har blivit moster.
Hjärtat värms och svämmar över av lycka!
Grattis älskade fina syster till er juvel <3
Kramar
6 kommentarer:
Gulliga bilder. Och det där är livskvalitet, hela kroppen blir glad efter en sån promenad.
Kramar
AnnaMaria
Fina livfulla bilder och det låter som en toppenbra ide att tänka så och införa det =D
Grattis till pojken!
Visst är det viktigt att stanna upp och bara släppa allt lite men jag kan lätt glömma ibland jag med! Om jag ska ge mig själv kredit så dom kvällar mannen jobbar så brukar jag bara låta disken stå efter middagen (okej kylvaror åker in) och disken ställs i diskhon för att få tiden med barnen nu när man börjat jobba :-)
Kvällarna rusar iväg och jag tycker jag håller på med allt och inget!
Igår sket jag i allt och tog mig tid i soffan, okej jag somnade rätt fort! Hihi
Kram Sandra
Grattis moster Malin, vad roligt :)
Härligt att fånga upp de där stunderna, barn upptäcker ju så himla mycket hela tiden!
Har ju inga egna barn än men måånga på jobbet. Försöker även där stoppa mig själv ibland och låta barnen upptäcka och utforska på egen hand. Det är så spännande att följa!!
Kram o ha en fin kväll!
Visst är det härlig att få den tiden. Här går vi hem från dagis varje dag och det är som du säger ibland har vi lite bråttom att hinna hem före pappa ibland kan det ta 45 minuter, 45 härliga minuter med mina små busfrön;)
Önskar dig en fin kväll och grattis moster;)
Kram
Annie
Ja du... Det är nog det svåraste som finns... Tänk att det ska vara så svårt att lära sig det...
Sköt om dig!
Kram Anna
Skicka en kommentar