tisdag 17 juni 2014

Prata MED mig - inte OM mig!


Jag har hela tiden varit öppen här på bloggen att jag upplever det
lite jobbigt att kilona rasat av efter att LillaE kom.
Jag har jobbat hårt för att få stopp på det med bra mat som ger min kropp vad den behöver.
Jag har heller inte stuckit under stolen med att sluta träna
och äta massa skit inte har varit ett alternativ.
Jag har heller aldrig försökt dölja mitt förflutna med både anorexi, bulimi
och träningsmissbruk som jag led av under gymnasietid och några år där efter.

Jag har varit grymt nöjd och stolt över att kunna säga att man kan bli helt fri från det.
Idag finns inget kvar och jag mår så galet bra att jag börjar undra om det är det
 som sticker folk i ögonen.
För varför vågar man annars inte fråga MIG om hur jag mår?
Varför måste det vara sjukt om man går ner i vikt och gillar att träna?
Skulle man se mina portioner så skulle ni nog trilla av stolen ibland.
I detta huset är det inte mannen som är "slaskhinken" eller "grytskraparen".
Visst, jag tackar inte ja till allt fika och onyttigt jag bjuds på, 
men varför äta sådant man inte är så jätteförtjust i?
Jag har en balans, är jag sugen på tex choklad så äter jag det,
 är jag sugen på nötter så äter jag det,
är jag sugen på en glass när solen skiner och fast det bara är tisdag så äter jag det.
Men visst försöker jag hålla onyttigheterna till fredag-lördag.
Jag är noga med att hålla mitt blodsocker i schack med minst 6 matmål
per dag med max 3 timmars mellanrum, så har jag inte så stort sug efter "onyttigt".

Visst vet jag att detta viktras har gjort att vissa undrar, men snälla, jag bits inte,
fråga mig och jag lovar att ni ska få ett ärligt svar utan minsta agg.
Medmänniskor som bryr sig är väl bara gulligt och jag har inget att dölja.
Jag vet hur en "sjuk" gärna funkar, och tro mig, med jämna mellanrum
rannsakar jag mig själv för att se vart fokuset ligger.
Det finns inte en tillstymmelse till tvång idag, och även om jag har en plan,
så mår jag inte dåligt över om den måste brytas om tex nattsömnen varit kass
eller om kroppen känns trött och i behov av en extra vilodag.

Sen har jag ett större fokus på löpning just nu.
Kanske inte det optimala då det skjutsar på min förbränning.
Men det är så jäkla kul att se framstegen, och så länge jag mår bra,
 har en kropp som är frisk och stark och orkar med mitt höga vardagstempo,
så stirrar jag inte mig blind på någon våg.
Jag scannar mig 1 gång i månaden för att hålla lite koll bara så jag inte tappar mer,
och sen i april har jag fått stopp på viktnedgången.
För att kunna bygga upp och öka mer i vikt krävs mer tung styrketräning.
Tyvärr ligger inte motivationen lika högt där just nu,
även om jag försöker få till 1-2 pass i veckan med fokus på ben och bål.
Och att gå upp hälsosamt i vikt är minst lika svårt som att gå ner, om inte svårare.
Så det får ta den tid det tar.

Så nästa gång ni grunnar på hur JAG mår, fråga MIG, inte ANDRA!
Nu ska jag ta min överaktivitet och ladda för härligt
pass ihop med alla mammor och barn.
Trevlig Tisdag på er,
Kramar



7 kommentarer:

Anonym sa...

Väldigt bra skrivet, tyvärr är det väl lättare att prata om någon istället till den. Jag vet själv att jag måste bättra mig på det. Särskilt när det handlar om beröm- det har jag jättesvårt för att ge men övar på det.
Det där med att rannsaka sig själv ibland för att se om det finns några tankar liknande de som fanns i mat- och träningsmissbruk känner jag igen. Brukar med kolla av ibland så jag inte känner tvång, ångest eller skuldkänslor.

Anonym sa...

Oj allt fick visst inte plats i en kommentar!
Men väldigt bra skrivet! Ses sen! Ha det bra

Ekenäsliv sa...

Så himla bra skrivet.. Kan känna igen det faktiskt, fast det att jag har varit sjuk och under den tiden var många rädda för att fråga mig, då blev det ofta min syster som fick ta mycket.. Många gånger kanske de borde ha frågat hur hon mådde med.. För det är inte lätt att vara bredvid heller ju.
Va rädd om dig och ha en riktigt fin midsommar!
Kram Anna

Mittgodastefinaste sa...

Jag läste det där du skrev om mammamagen tidigare. Min mage gick inte ihop alls som alla andras efter bebisarna. jag som varit mest tränad innan i det gänget hade största mammamagen av alla, fram tills för ett par år sen frågade alla mig om jag var gravid. Även om jag var smal så såg jag ut som en daggmask som svalt en halv fotboll ibland. Nu har den minskat ner (Minsta är 7) Men jag behöver träna upp bålen som bara den!

Bra inlägg! Detta och maginlägget!

Kram Jenny

Pauline Delholt sa...

Äh folk ska alltid ha åsikter om allting. Antigen är man för tjock eller för smal. Tränar för mycket eller för lite. Äter för mycket eller för lite. Tycker du är jätteduktig och en stor inspo för alla andra. Vardagsmotionär som träningsfreak. :-) Kram!

Kia sa...

Så länge du mår bra och inte tar skada så fortsätt med ditt. Sen förstår jag att det är trist när de pratar om dig istället för med. Sen är det många som klankar ner på andra för att de själva inte klarar av att vara konsekventa med träning, mat m.m. Vissa har ifrågasatt mitt val att inte äta godis och sånt.

Ha en toppen vecka!
Kram Kia

Emilias sa...

Så tråkigt med folk som ska ha åsikter om precis allt! Så mycket bättre att komma till personen i fråga om man är orolig eller undrar något...
Du är grym vännen!! Som tagit dig ur de ätstörningar du haft, fått två fina barn o hittat din balans för att må bra. För att DU mår bra är ju det allra viktigaste, sen var andra säger o pratar om är skit samma!

Kram <3