fredag 17 januari 2014

Att stå framför folk

Äntligen har tjejernas garderobsknoppar kommit på plats.

Fredag, bästa dagen på veckan enligt många!
Och jag kan väl inte annat än att hålla med.

Igår startade vi igång WLC:n, viktutmanings-kursen.
(om någon är sugen finns ett fåtal platser kvar, så bara att säga till)
Många taggade deltagare och även om det är en 12 veckor 
lång tävling så verkar många ändå införstådda med att 
vikten ligger i att tänka långsiktigt och att målet är en hållbar livsstil.

Min utmaning i detta är att inte typ dö
när jag står som en av de ansvariga och pratar inför alla.
Det där med att stå längst fram och alla tittar på en får liksom
svetten att börja pärla sig och ansiktet får en rödare ton.
Rösten brukar också på något konstigt vis sluta lyda.
Detta har följt mig sen skoltiden.

Hur kan det vara sådan skillnad på att stå och prata
mot att leda ett träningspass?
Då kommer inte alls samma känsla.

Men, övning ger färdighet sägs det ju.
Så det är vad jag hoppas på under dessa 12 veckor.
Att panikkänslan kommer bli mindre och mindre för varje gång.
Sen underlättar det ju när man vet att man samarbetar i ett
grymt bra och duktigt team.

Nä, nu ska vi kicka igång denna Fredag.
Städ, hundrastning, mer rensande och fixande på tjejernas rum
står bland annat på förmiddagens schema.
FredagsFysFöreFredagsMys hoppas vi också kommer hinnas klämmas in.

Ha en underbar Fredag,
Kramar

4 kommentarer:

Vita huset 28 sa...

Ja hua tänk att de där med att prata inför folk ska va så jobbigt. Usch känner likadant.
Har inga knep tyvärr.

Läste om sluta med napp. Vi hade också små regler när nappen skulle få användas.
Men hon är väldigt intresserad av djuren o jag berättade att när jag var liten gav jag alla nappar till fåglarna o deras bäbisar.
Det nappade hon på o ville göra likadant. Vi förberedde henne på det och att då hade hon inga kvar.

Vi best en dag o hon ville inte alls först. Men så kom hon på att granntanten o farbrorn skulle följa med. Vi ringde på där o visst de ville med. Gick upp i skogen och hon hällde ut alla nappar på stenen där o sa hej då. Nu skulle fåglarnas bäbisar och ekorrarnas ungar få de.
På kvällen gnälldes de lite men när vi sa att skogens bäbisar nu har dom så somnade hon. Vaknade en gång på natten o frågade efter dom men samma svar där. Vi hämtade visserligen napparna o hade de i förvar utifall de skulle bli katastrof. Men vi stod på oss o dagen efter fick hon överraskningen att hon fick välja vad hon ville i leksaksaffären o hon stod där med stora ögon o valde en docka med napp. I bilen försökte hon ta nappen för o använda den själv men då började dockan att gråta och hon blev stum. Nappen åkte in på dockan och hon har varit nöjd sen dess.

Hoppas de går bra för er.

kram Camilla

Villa Ell sa...

Söta små knoppar!
Kan förstå känslan, min mun kan gå i ett men när det kommer till att stå upp så njae då blir jag inte direkt bekväm.. I och för sig sällan en sådan situtaion uppstår där jag måste ha ordet!
Ja 12 veckor kan låta länge när man helst kanske vill nå sitt mål samma dag eller dagen efter ;-)
Håller tummarna för alla som är med!

Fys innan mys, låter inte fel! Idag ska jag nästan direkt på fest efter jobbet, så ingen fys för mig! Det är fest med alla föräldrarna i hockeylaget! Så först lite frissan-tid sen hem och svida om och ett glas ihop med ett par vänner innan vi åker till festen tillsammans!

Snöovädret är här hos oss..
Ha en mysig fredag
Kram Sandra

Frederica sa...

Så söta knoppar! :)

Jag tror du klarade dej galant!! :)
Det gjorde du ju i radion!
Men förstår dej, det är riktigt nervöst att prata inför folk.
Jag kom aldrig ihåg vad jag sagt efter redovisningarna i skolan, men ändå fick jag MVG ?! Kroppen skötte det visst, men känslorna var någon annanstans..
Sen tanken på hur röd och darrig jag måste ha sett ut haha.

Jag försökte ringa upp dej i fredags, och igår. Gör ett nytt försök senare idag :) Men bara så du vet att jag inte skiter i dej ;)

Ha en fin söndag!
Kramar

Emilias sa...

Hej!
Jag tror du kommer fixa detta galant, du är så säker på din sak o kunnig så jag tror bara att det kommer att flyta på när du väl står där! Heja dig :)

Stor kram!