När hela huset borde rivas

Bilder lånade från hemnet inspiration.

Influensan tog till sist mig med. 

När jag är sjuk får jag totalförbud mot allt som har med träning att göra.

 Jag får inte läsa träningsrelaterade bloggar eller artiklar,
jag får inte spana på träningskläder 

och jag får inte "fönstershoppa" träningskläder
 eller andra träningsredskap från iPaden. 

Allt för att minska abstinensen. 

Men med den besatta personlighet jag har så får jag plötsligt sug efter annat.

 Sovrummet borde ha renoverats igår, vardagsrummet likaså 

och köket bara måste få sig en tillsvidare makeover. 

Dammtussarna stör mitt öga på ett sätt de aldrig gör annars
 och ser ut som gigantiska monster.
Tvättberget känns som Mount Everest

 och den där fläckiga badrumsspegeln kan absolut INGEN leva med......!

Styleroom och hemnet inspiration uppdateras 22 miljoner gånger per dag

 och snart så har jag stenkoll på hur varje vrå i huset måste göras om. 

Men problemet är ju att en liten enkel glasskål och ett eller två sprut med sprayburken

 på den suger kroppen fri från energi, och jag blir åter sittande med nätverksinspiration, 

och hela huset får sig en helt ny makeover i hjärnan. 

För altanen borde ju dessutom byggas om, isoleras och bli matsalsdel, 

så att "tv-rummet" kan flyttas upp,

ett sovrum flyttas ned för att riva LillaE´s sovrum och bygga ett stort öppet kök.

Och så var det ju den där oinredda vinden med,

den som absolut skulle bli tokmysig att ha sovrum i....!

Ja, ni hör. Vet inte vem som längtar mest efter att jag ska bli frisk.

Jag eller MrJ.........!

Men vadå, huset har potential för många varianter.

Tråkigt bara att det är det där garaget som står först på kommande projekt.

Nädå, skämt och sidor, med viss del allvar: LÅT MIG BLI FRISK 

så jag kan återgå till mitt löparsko-nötande och träningsplanerande, 

utan fruktan för dammtuss-monstrerna. 

Ha en härlig Fredag,

Kramar

Besatt personlighet?

"Att bara vara" verkar inte vara min starka sida. 

I vanliga fall kretsar det mesta kring att få ihop träningsschemat 

utefter familj och andra "måsten". 

Men med 3 dagars träningsvila i bagaget har jag sugits upp av hemmet. 

Första gardinen till kök/vardagsrummet är klar, 

2 till dit och en till LillaS rum är kvar att sy.

 Det har flyttats runt på inredningsdetaljer 

och lite krokuslökar har planterats lite här och där. 

Lite annat har fått ny färg med sprejburken (men ligger på tork). 

Ja, som lite smått besatt har jag försökt hitta tid till mina projekt. 

Att bara vara kanske vore en ny utmaning. 

För jag kan inte annat än tro att min personlighet är aningens besatt, 

besatt av att ständigt ha något som tar upp all övrig tid i livet. 

Någon som känner igen sig?

Kramar

När schemat inte går följa.....LöpningensDag

Februari hann knappt starta innan barnens näsor började rinna, 

förstår varför vabruari fått sitt namn. 

Tack och lov behövs inget vabbande iallafall eftersom MrJ är 

hemma med dem i veckorna. 

Mitt träningsschema är ganska tight just nu i löpsattsningen. 

Men tyvärr har jag fått backa.

 Att lyssna på kroppen är ju ett "nyårslöfte" jag haft flera år i rad. 

Nätterna har varit ganska kassa nu i veckan 

och kroppen känns tung och lite frusen, så extra vila från träningen har fått läggas in. 

Irriterande och frustrerande,

 men hellre det och förhoppningsvis slipper jag åka på barnens influensa. 

Idag är LöpningensDag som firas första lördagen i februari, 

hoppet var att kroppen skulle kännas pigg idag efter två vilodagar, men nja. 

Så byter det planerade intervall-passet mot lättare styrka 

med fokus på teknik och rörlighet för att se hur kroppen svarar. 

Firar ni löpningens-dag idag?

Ha en härlig Lördag, oavsett löpning eller ej. 

Kramar

#Godisstopp

Har ni läst Frida Boisen's krönika i GT?

Om uppmaningen att inspirera till godisalternativ för att bryta den svenska 

"fredagsmys-trenden" som hos vissa går till överdrift. 

Tanken är att man ska finna inspiration till bättre alternativ via 

hashtaggen #godisstopp på sociala medier. 

Den innehåller också en hel del skrämmande fakta 

om hur det idag ser ut i vårt svenska samhälle. 

Något måste verkligen göras, för operationer av barn ska inte ens 

behövas finnas som alternativ mot t.ex barnfetma. 

Kunskap måste spridas, och eget ansvar för sitt egna liv och sina barn måste tas. 

För det är aldrig ett barns fel om det blir så kraftigt överviktig. 

Nu menar jag inte att alla ska vara pinnsmala och träna som idioter 

och aldrig äta en godisbit. 

Utan att ha en balans, på hälsosam vikt utifrån sina egna önskemål.  

Så jag tycker självklart att detta är ett kanonbra intiativ

 och var inget svårt beslut att haka på. 

Men "en sockerfri månad löser inga samhällsproblem" kanske du tänker?!?

Nä, kanske inte, men det kan ge folk inspiration till

alternativ för det vanliga godiset. 

Det kan också hjälpa folk med sockerberoende att bryta ett mönster

och minska sitt sug. 

Och det kan också så ett frö, en tanke,

som leder till att man börjar se över sina vanor. 

Så, are you with me or against me ;)

Det är inte försent att börja nu annars. 

Hela krönikan kan ni läsa HÄR. 

Kramar

Hålla rutiner "bortrest"

Jag packar ALLTID med träningskläder om jag åker iväg, ifall tillfälle ges. 

Denna helgen har jag varit på "läger" ihop med henne jag jobbar med. 

Långa arbetspass och en övernattning, 

fast vi har så oförskämt trevligt att det knappast kan kallas jobb ;)

Det finns så otroligt mycket man kan göra med enbart kroppen som motstånd. 

Och youtube och bloggvärlden är full med inspo. 

Lofsan har kört en serie under januari indelat på tre kategorier: 

träning, kost och tanke., spana in dem om du missat det. 

Så när hon jag jobbar hos somnade redan vid 21.00 

passade jag på att testa Lofsans benpass från 8:e januari. 

2 block, 15 min per block. 

Block 1

60 bakåt utfall

30 saxhopp

10 låga roterande knäböj

Block 2

60 höftlyft

30 bakomutfall

10 hoppande knäböj

Mjölksyra och svett på 30 min. 

På lördagen vaknade jag redan vid 5, så efter en stunds dragande tröttnade jag 

och fick till ett skönt yoga-pass med hjälp av you tube och grymma "yoga with adriene". 

På söndagen slutade vi redan vid 13.00, 

hade förberett väskan med löpkläder och återhämtande shake från Herbalife. 

Så innan jag åkte för att hämta hem barnen från mor och far 

hann jag med veckans långpass i en härlig ny miljö, som gav grym motivation. 

Så mycket lättare att springa på vägar där man känner en nyfikenhet 

för vad som finns bakom nästa krök än de vanliga "utnötta" rundorna hemmakring. 

Så glöm inte packa träningskläderna om ni vill hålla vanor på resande fot. 

Är bara fantasin som sätter stopp. 

Och att spring-turista på nya platser är gott både för kropp och knopp. 

Kramar

Tro på dig själv & ut ur bekvämlighetszonen

Många är gångerna som jag dragit en vit lögn pga brist på tro på mig själv. 

Många är gångerna jag varit anmäld till tex vår ruset men inte åkt.

Varför?

 För att jag någonstans satt krav på mig själv som jag inte trott jag kan leva upp till, 

som jag inte trott jag ska klara, och tanken på att låta andra se mig "misslyckas" 

har varit panikångest-framkallande. 

Mycket av detta har jag "tränat" bort genom att kliva ur bekvämlighetszonen.  

Jag kan titta bakåt på de senaste 10 åren och se en helt otrolig förvandling. 

En förvandling till en helt annan person. En person som vågar leva så otroligt mycket mer nu. 

Visst finns rädslan där ibland, alltid nervös inför nytt 

och ibland kommer tanken att jag tagit mig vatten över huvudet. 

Men känslan när man fullföljer, när man klarar det, då växer man, 

ett steg i rött riktning varje gång, och om man inte klarar det. 

Då backar man funderar på varför och sen testar igen. 

I lördags gjorde jag något jag skjutit på i typ ett år: 

jag sprang långpass ihop med en kompis. 

Fjantigt kan tyckas, att jag inte vågat innan. Och i efterhand ifrågasätter jag mig själv. 

Denna vän skulle inte ha några problem med att gå en sträcka om jag inte orkade, 

denna vän skulle aldrig nedvärdera min prestation och 

denna person skulle aldrig dömma. Ändå var jag så nervös. 

Jag pratar ju på sin höjd med barnen när jag springer med dem, 

det var det som skrämde, att orka springa och prata. 

Men vilken ego-boost det blev.

För jag klarade det, jag pratade och vi hade ett riktigt bra tempo utifrån mina mått räknat 

med tanke på vintervägar och det ständiga samtalet som flöt på. 

Och det är just den känslan man ska hänga fast vid. 

Våga leva, och glöm inte - det är DU som dömmer inte andra. 

Var snäll mot dig själv, våga ta klivet ur bekvämlighetszonen, och kanske du får vingar. 

Eller så kanske du lär dig något annat, 

som ger dig mer luft under vingarna för att ändå ta ett steg i rätt riktning. 

Happy Friday - Kramar

Lära känna sig själv - Hantera sorg

Det är väldigt intressant att bli bättre på att förstå sig själv. 

Veckan efter dödsbeskedet dammsög jag varannan dag 

och gick ständigt och plockade saker här hemma. 

Inte så konstigt tänker säkert många, då vi både har småbarn, hund och katt. 

Men jo, visst att jag gillar att ha ordning, men jag är långt ifrån pedant. 

Jag dammsuger när smulorna blir för många eller pälsbollarna för stora. 

Leksaker och annat plockar jag på sin höjd på kvällen, 

mest för att slippa snubbla eller trampa på någon smärtsam legobit 

på vägs till toan om det skulle behövas på natten. 

Sen kom det stora behovet av nya gardiner. 

Och nästan frenetiskt har jag letat varje gång tid har funnits för att spana runt. 

Igår skämtade min kära man med mig och undrade om jag var sjuk

 när jag åter låg och kikade efter tyger. 

Jag lugnade honom med att dessa infall sker typ var 4-5:e år 

och det var bättre att låta mig hållas, det är övergående. 

Sen när jag skulle sova föll polletten ner. 

För ca 4:a år sen hade jag ett liknande beteende, 

då hade vi fått besked om vårt MA (missed abortion).  

Kroppen sprudlade av gravidhormoner, men på det tidiga ultraljudet i v13 

visade det sig att fostret dött för ca 4:a veckor sen, men kroppen hade inte stött bort det. 

Det var en stor sorg då vi även tidigare hade ett missfall i bagaget, 

så jag tog det väldigt hårt. 

Det jag vill komma till är att vi hanterar sorg på så mycket olika vis. 

Jag vill ta kontroll över sådant jag kan kontrollera: 

som kaoset hemma, hålla rent, förnya och göra om. 

Vissa går in i sig själva och blir tysta, vissa gråter och behöver prata mycket m.m m.m 

Men det jag kände var skönt, var att komma underfund med mig själv, 

lära känna mig själv ett steg till.

 Och också lära mig att jag inte tar till matvägran och alkohol 

som jag gjorde under de år jag var sjuk i ätstörningar. 

Att jag även i jobbiga situationer är fullt frisk från denna otäcka sjukdom. 

Hoppas ni fått en härlig start på veckan,

och glöm inte ta vara på nuet, det kommer inte igen. 

Kramar