måndag 26 januari 2015

Lära känna sig själv - Hantera sorg


Det är väldigt intressant att bli bättre på att förstå sig själv. 
Veckan efter dödsbeskedet dammsög jag varannan dag 
och gick ständigt och plockade saker här hemma. 
Inte så konstigt tänker säkert många, då vi både har småbarn, hund och katt. 
Men jo, visst att jag gillar att ha ordning, men jag är långt ifrån pedant. 
Jag dammsuger när smulorna blir för många eller pälsbollarna för stora. 
Leksaker och annat plockar jag på sin höjd på kvällen, 
mest för att slippa snubbla eller trampa på någon smärtsam legobit 
på vägs till toan om det skulle behövas på natten. 

Sen kom det stora behovet av nya gardiner. 
Och nästan frenetiskt har jag letat varje gång tid har funnits för att spana runt. 
Igår skämtade min kära man med mig och undrade om jag var sjuk
 när jag åter låg och kikade efter tyger. 
Jag lugnade honom med att dessa infall sker typ var 4-5:e år 
och det var bättre att låta mig hållas, det är övergående. 

Sen när jag skulle sova föll polletten ner. 
För ca 4:a år sen hade jag ett liknande beteende, 
då hade vi fått besked om vårt MA (missed abortion).  
Kroppen sprudlade av gravidhormoner, men på det tidiga ultraljudet i v13 
visade det sig att fostret dött för ca 4:a veckor sen, men kroppen hade inte stött bort det. 
Det var en stor sorg då vi även tidigare hade ett missfall i bagaget, 
så jag tog det väldigt hårt. 

Det jag vill komma till är att vi hanterar sorg på så mycket olika vis. 
Jag vill ta kontroll över sådant jag kan kontrollera: 
som kaoset hemma, hålla rent, förnya och göra om. 
Vissa går in i sig själva och blir tysta, vissa gråter och behöver prata mycket m.m m.m 
Men det jag kände var skönt, var att komma underfund med mig själv, 
lära känna mig själv ett steg till.
 Och också lära mig att jag inte tar till matvägran och alkohol 
som jag gjorde under de år jag var sjuk i ätstörningar. 
Att jag även i jobbiga situationer är fullt frisk från denna otäcka sjukdom. 

Hoppas ni fått en härlig start på veckan,
och glöm inte ta vara på nuet, det kommer inte igen. 
Kramar

2 kommentarer:

Villa Ell sa...

Såklart att vi alla hanterar sorg på vårt egna sätt...
När min mamma gick bort tömde jag och min bror hennes lägenhet på tre dagar, gick attans fort, kan ibland ångra det lite, inte för att jag vet vad vi skulle göra där egentligen om vi inte röjde, men just att röjningen av mamma gick så fort.. vips så var alla privata saker borta dom med...

(läs detta på rätt sätt nu inget illa menat) Även om du såklart infinner dig i en tragisk situation så tycker jag att det är rätt fascinerande hur kroppen fungerar i en sorg

MA har jag också haft och upptäcktes i v v12 likaså där märkligt hur kroppen och knoppen fungerar,

Kram Sandra

Ps hoppas att du hittar dina gardiner

Kerstin Engström sa...

Vet ju om Din sorg Malin, visst hanterar vi sorg & förtvivlan olika, känner igen det att städa å plocka mer än vanligt när jobbig saker hänt,å som du säger vissa pratar oss ur sorg och förtvivlan men vi gör det som är rätt för oss Ta hand om Dej & din härliga familj mitt i sorgen Kram <3