söndag 1 mars 2015

Motivation kommer och går!


Vissa anser att jag är född med någon slags "träningsgen" 
och alltid har en träningsmotivation till tusen. 
Om det ändå vore så!

Tre veckor med träningsvila efter influensa i huset gör även mig bekväm. 
Jag har i hjärnan dividerat som en skitzofren inför varje träningspass denna veckan 
för att försöka hitta ursäkter för att INTE genomföra det. 
I måndags var det kortpass, 6 km, de värsta 6 km i mitt liv kändes det som. 
Jag fick kämpa från första steg. Kroppen var stel och inget flöt
 (kan berott på att jag åkte slalom för första gången på 4:a år 2 dagar innan). 
Det gjorde det inte lättare att motivera sig för intervall-passet 2 dagar senare. 
Men efter att åter igen inte kommit fram till någon hållbar ursäkt för att skjuta på det 
var det bara att snöra på sig skorna och ta med min partner in crime Dixie ut och springa. 
Och det flöt på helt okej, trots att jag egentligen hatar 4 min intervaller, 
men har äntligen börjat lära mig vilken tempo jag ska lägga mig på 
för att bli galet trött utan att dö i förtid. 

Idag vankades sista passet för denna veckan.
 Föredrar att lägga dem på lördagar när MrJ är hemma. 
Men funkade tyvärr inte igår. 
Så åter igen diskussioner i huvdet, vädret var kasst, barnen behövde följa med 
och borde jag inte städa.....!
Men, vi behöver alla frisk luft, Dix behövde ju dessutom också en runda, 
och jag brukar ju alltid mala på om att det inte finns några dåliga väder....
så var åter bara att snöra på sig skorna och placera ungarna i vagnen 
när de var perfekt tid för att de båda skulle slockna en stund. 
13 tunga km där jag redan efter 1:a km motiverade mig med att jag kunde vända när jag ville
 eller stanna och gå. Men genom att ta en km i taget gick det. 

Vart jag vill komma med detta malande är att ingen 
går genom livet med konstant träningsentusiasm. 
Motivationssvackor kommer med jämna mellanrum och då krävs det pannben, 
samma sak om man vill komma ur gamla mönster och komma igång med träningen. 
Den rätta dagen kommer aldrig, hur många måndagar man än passerar. 
Man måste bara bestämma sig, och hålla sig till planen. 
Glädjen kommer, liksom svackorna, men tänk då på känslan efteråt, 
egoboosten att man gjorde det slår allt, 
om det så handlar om 3 km eller som idag 13 km. 

Kramar

Inga kommentarer: