Seger

VP-milen, loppet jag sett fram emot i ett års tid. 

Loppet som jag på sista tiden planerade att sätta

 personbästa i med en tid under 50 minuter. 

Loppet som är en folkfest i vår stad. 

Jag har alltid varit ganska kass på att lyssna på kroppen. 

Börjat träna lite för tidigt efter sjukdom.

Testar gärna att försöka "träna bort" sjukdomskänningar.

Svårt att ta hänsyn till sömnbristen som ibland blir för stor med två små.

osv. osv. osv.

Varje nytt år har jag ett nyårslöfte om att bli lite bättre på att lyssna på

kroppen, och det handlar både om att vila när kroppen säger det och

 om att våga pressa på när huvudet ibland säger att jag nog inte orkar mer.

I Fredags innebar därför en seger på många vis,

även om jag velade in i det sista, och jag dessutom var rätt sur över beslutet.

Jag stod över loppet.

Okej att lyssna på kroppen och stå över träningspass,

men ett lopp, ett lopp som jag dessutom sett fram emot så grymt mycket.

Men det var rätt beslut, för igår vaknade jag för första gången

på ca 2 veckor med en pigg känsla i kroppen.

Men helt behövde jag inte stå över.

Och det var nog mitt roligaste och stoltaste lopp någonsin:

Mini-vp på 400m, tillsammans med LillaS.

Att hon sprang/gick hela själv och sen fick en alldeles egen medalj.

Hade en otroligt stolt och nöjd tjej som senare på kvällen 

somnade med medaljen bredvid sig i sängen ;)

Sen hade vi ju vårt Herbalife tältet, 

så fick iallafall snacka kost, näring och träning med intresserade.

Så Fredagen slutade ändå helt okej,

dock med en och annan myra krypande i benen när alla sprang förbi.

Ha en härlig Söndag,

Kramar