Ända sen Röhnisch Running School drog igång i mars
så har jag haft en "plan" kring alla löppass.
Intervaller, långpass,kortpass, distanser, tider och km/min hit och dit.
På Onsdagens lopp saknade jag löparglädjen.
Det var tungt och trots att målet under 30 nåddes var jag inte helt nöjd.
Så igår gav Dix och jag oss iväg på morgonen,
utan några som helst planer eller "mätverktyg".
Vi tog småstigar där vi fick lyfta ordentligt på fötterna
och njöt av den härliga morgonluften och grönskan.
Hade ett hum om när vi skulle va hemma och löpglädjen var åter tillbaka.
Mål och planer är bra.
Men man får inte glömma det viktigaste, att glädjen ska finnas med i slitet.
Eller glädjen är kanske ibland fel ord, men motivation och vilja iallafall.
Hoppas ni alla hade en härlig nationaldag igår,.
Kramar
1 kommentar:
Ja glädjen till träning är det viktigaste. Inland kan jag totalt tappa fokus när det är tider, sträckor, intervaller hit eller dit när det precis som du skriver är så härligt att bara springa.
Kram
Skicka en kommentar