Prata MED mig - inte OM mig!

Jag har hela tiden varit öppen här på bloggen att jag upplever det

lite jobbigt att kilona rasat av efter att LillaE kom.

Jag har jobbat hårt för att få stopp på det med bra mat som ger min kropp vad den behöver.

Jag har heller inte stuckit under stolen med att sluta träna
och äta massa skit inte har varit ett alternativ.

Jag har heller aldrig försökt dölja mitt förflutna med både anorexi, bulimi
och träningsmissbruk som jag led av under gymnasietid och några år där efter.

Jag har varit grymt nöjd och stolt över att kunna säga att man kan bli helt fri från det.

Idag finns inget kvar och jag mår så galet bra att jag börjar undra om det är det

 som sticker folk i ögonen.

För varför vågar man annars inte fråga MIG om hur jag mår?
Varför måste det vara sjukt om man går ner i vikt och gillar att träna?

Skulle man se mina portioner så skulle ni nog trilla av stolen ibland.

I detta huset är det inte mannen som är "slaskhinken" eller "grytskraparen".

Visst, jag tackar inte ja till allt fika och onyttigt jag bjuds på, 

men varför äta sådant man inte är så jätteförtjust i?

Jag har en balans, är jag sugen på tex choklad så äter jag det,

 är jag sugen på nötter så äter jag det,

är jag sugen på en glass när solen skiner och fast det bara är tisdag så äter jag det.

Men visst försöker jag hålla onyttigheterna till fredag-lördag.

Jag är noga med att hålla mitt blodsocker i schack med minst 6 matmål
per dag med max 3 timmars mellanrum, så har jag inte så stort sug efter "onyttigt".

Visst vet jag att detta viktras har gjort att vissa undrar, men snälla, jag bits inte,

fråga mig och jag lovar att ni ska få ett ärligt svar utan minsta agg.

Medmänniskor som bryr sig är väl bara gulligt och jag har inget att dölja.
Jag vet hur en "sjuk" gärna funkar, och tro mig, med jämna mellanrum
rannsakar jag mig själv för att se vart fokuset ligger.
Det finns inte en tillstymmelse till tvång idag, och även om jag har en plan,
så mår jag inte dåligt över om den måste brytas om tex nattsömnen varit kass
eller om kroppen känns trött och i behov av en extra vilodag.

Sen har jag ett större fokus på löpning just nu.

Kanske inte det optimala då det skjutsar på min förbränning.

Men det är så jäkla kul att se framstegen, och så länge jag mår bra,
 har en kropp som är frisk och stark och orkar med mitt höga vardagstempo,
så stirrar jag inte mig blind på någon våg.

Jag scannar mig 1 gång i månaden för att hålla lite koll bara så jag inte tappar mer,
och sen i april har jag fått stopp på viktnedgången.

För att kunna bygga upp och öka mer i vikt krävs mer tung styrketräning.

Tyvärr ligger inte motivationen lika högt där just nu,
även om jag försöker få till 1-2 pass i veckan med fokus på ben och bål.

Och att gå upp hälsosamt i vikt är minst lika svårt som att gå ner, om inte svårare.
Så det får ta den tid det tar.

Så nästa gång ni grunnar på hur JAG mår, fråga MIG, inte ANDRA!
Nu ska jag ta min överaktivitet och ladda för härligt
pass ihop med alla mammor och barn.
Trevlig Tisdag på er,
Kramar