Tro på dig själv & ut ur bekvämlighetszonen

Många är gångerna som jag dragit en vit lögn pga brist på tro på mig själv. 

Många är gångerna jag varit anmäld till tex vår ruset men inte åkt.

Varför?

 För att jag någonstans satt krav på mig själv som jag inte trott jag kan leva upp till, 

som jag inte trott jag ska klara, och tanken på att låta andra se mig "misslyckas" 

har varit panikångest-framkallande. 

Mycket av detta har jag "tränat" bort genom att kliva ur bekvämlighetszonen.  

Jag kan titta bakåt på de senaste 10 åren och se en helt otrolig förvandling. 

En förvandling till en helt annan person. En person som vågar leva så otroligt mycket mer nu. 

Visst finns rädslan där ibland, alltid nervös inför nytt 

och ibland kommer tanken att jag tagit mig vatten över huvudet. 

Men känslan när man fullföljer, när man klarar det, då växer man, 

ett steg i rött riktning varje gång, och om man inte klarar det. 

Då backar man funderar på varför och sen testar igen. 

I lördags gjorde jag något jag skjutit på i typ ett år: 

jag sprang långpass ihop med en kompis. 

Fjantigt kan tyckas, att jag inte vågat innan. Och i efterhand ifrågasätter jag mig själv. 

Denna vän skulle inte ha några problem med att gå en sträcka om jag inte orkade, 

denna vän skulle aldrig nedvärdera min prestation och 

denna person skulle aldrig dömma. Ändå var jag så nervös. 

Jag pratar ju på sin höjd med barnen när jag springer med dem, 

det var det som skrämde, att orka springa och prata. 

Men vilken ego-boost det blev.

För jag klarade det, jag pratade och vi hade ett riktigt bra tempo utifrån mina mått räknat 

med tanke på vintervägar och det ständiga samtalet som flöt på. 

Och det är just den känslan man ska hänga fast vid. 

Våga leva, och glöm inte - det är DU som dömmer inte andra. 

Var snäll mot dig själv, våga ta klivet ur bekvämlighetszonen, och kanske du får vingar. 

Eller så kanske du lär dig något annat, 

som ger dig mer luft under vingarna för att ändå ta ett steg i rätt riktning. 

Happy Friday - Kramar