 |
| Foto: Suzette |
 |
| foto: Suzette |
Tänk att ett år kan gå så fort.
Många minnen och känslor som väcktes till liv på gårdagens bröllop.
Speciellt den där skräckblandade nervositeten
man kände när kyrkklockorna började ringa.
Man visste att innanför portarna satt nära och kära
som kommit att dela vår stora dag.
Man ville liksom inte riktigt att klockorna skulle sluta ringa,
för då skulle ju dörren öppnas och alla skulle titta på
OSS.
Men vilken underbar och lyckad dag vi fick.
Så mycket minnen som sprider glädje och kärlek i hela kroppen.
Den lyckligaste dagen hittills i mitt liv.
Nu går vi mot nya äventyr min älskade man,
och jag älskar varje ny dag jag får vakna vid din sida.
Som vår solist så vackert sjöng:
Vad vore jag, utan dina andetag.
Ha en underbar Söndag.
Här ska det mysas för hela slanten,
Kramar
2 kommentarer:
Den låten hade vi också på vårt bröllop, finaste ever!! :) Men sen har jag varit en kent-nörd i över halva mitt liv, hihi.
Hoppas ni haft en riktigt mysigt, trevlig och romantisk bröllopsdag!!
kramar Therese W
Låter som en helt fantastisk dag. ser ut så på bilderna iallafall;)
ha en ljuvlig måndag/annie
Skicka en kommentar