Ibland får man till löppass som ger sådana kickar.
Det känns som benen går av sig självt och man känner sig oövervinnerlig.
Men så finns det ju också de passen som upplevs tvärt om.
Man får kämpa varje steg och endast i nedförsbackarna
känns det någorlunda härligt.
Gårdagens pass var ett sådant pass.
Benen var med mig ganska bra, men inte huvudet.
Visst kan jag göra en lång lista med orsaker:
*Blöt snö och slirigt underlag
*Lite dåligt med sömn i veckan
*Trött i huvudet
*Träningsvärk i bål efter lördagens rygg- och mag-pass
*Lite småsnuvig
*2 veckor utan just ren löpning pga lite för mycket annat
osv osv osv.
Visst måste man ibland se över varför
vissa pass känns tunga.
Men jag tror också man ibland bara måste bita
ihop och inte fastna i ursäkter.
Så på gårdagens pass la jag fokus på att bara springa.
Inga mål om tider eller kilometrar,
inga intervaller eller andra tankeupplägg.
Utan bara springa för att få frisk luft, motion
och rasta hunden.
Hur tar ni er igenom de tyngre passen psykologiskt?
För så är det ju faktiskt med all träning oavsett träningsnivå och intresse:
vissa pass flyter helt enkelt lättare än vissa.
Ha nu en härlig start på veckan,
Kramar
3 kommentarer:
Är det så att kroppen säger ifrån, vilket den gör mellan varven. Då lyssnar jag på den och det är inte värre än att jag kan antingen jogga ner tempot eller rent av gå en bit. Men där emot, gångerna benen bara "rullar" på, är ju som att vinna OS...*skratt*
Måndagskram från Kate
Idag är jag så stolt över mig själv, kom hem från jobbet trött o sliten efter en tung natt o mycket värk. Sjönk ner i soffan o första tanken var, idag skiter jag i träningen, men så kom andra tanken, så fasiken heller, vet ju hur bra träningen är för nåde kropp o knopp, så jag körde mitt pass, dock i lightverision, men jag gjorde det o det var sååå gött efteråt. Så visst är det tungt ibland men känslan efteråt är desto bättre. Kramisar Tina
Åhh va du är duktig...
Härligt att ha sån energi o verkligen ta tag i träning.. Jag måste medge att jag fuskar när det är mycket annat, men när jag väl tar mig i kragen så blir jag så sur på mig själv över att ja fuskar ibland... det tar inte lång tid och är ju skönt när det är gjort!
Stor kram
Jessica
Skicka en kommentar